Intryck Från Moni Makers Klassiker

Den framstående franska travtidskriften Paris Turf kallade Moni Maker för "La belle Americaine!" dagen efter segern i Prix d'Amerique. Om man översätter denna fras till svenska så betyder det "Den vackra amerikanskan". Hon var verkligen fenomenal också, Moni Makers seger i den 78:e upplagan av Prix d'Amerique var verkligen en styrkedemonstration.

Det galanta Speedy Crown-stoet var storfavorit i det prestigefyllda loppet och vid hennes seger kunde man inte låta bli att tänka på den historiska aspekten i denna hennes senaste i raden av storsegrar. Det var inte bara det att stoet vann ytterligare en storseger utan det var hennes sätt att göra det på som var så betagande. Hon gjorde loppet helt själv över den 2700 meter långa distansen.

MONI MAKER SÄLLAR SIG TILL DELMONICA HANOVER

Moni Maker är den första amerikanskfödda och amerikanskägda hästen som vunnit Prix d'Amerique efter Delmonica Hanovers seger 1974, stoet Delmonica Hanover gjorde bravaden tillsammans med Delvin Miller. 1994 segrade den i Kanada uppfödde Sea Cove och denne son till Bonefish kom därmed emellan de två stona, Sea Cove ägdes dock i Tyskland. Coktail Jet, vinnare av Prix d'Amerique 1996, har ett amerikanskt möderne och även fädernet härstammar från USA. Andra amerikanska hästar som tävlat med framgång sedan Delmonica Hanovers vinst 1974 är Classical Way - Speedy Scot-dottern slutade trea efter Ideal Du Gazeau 1981; Grades Singing (Texas) - slutade tvåa 1987, segrade gjorde Ourasi som här tog en av sina fyra segrar i Prix d'Amerique. Vi bör ha i åtanke att Delmonica Hanover segrade i Prix d'Amerique med hjälp av startbilens vingar, medan Moni Maker var tvungen att lära sig voltstartsystemet för att kunna ta hem sin seger.

OBSERVATIONER FRÅN PRIX D'AMERIQUE

Det finns mycket att grunna på efter 1999-års Prix d'Amerique. Ett av de starkaste minnena är att fransk travsport är ljusår före oss i Nordamerika när det gäller att presentera ett klassikt lopp. Fransmännen må vara protektionistiska vad det gäller deras stambok, men när det gäller presentationen av ett internationellt storlopp så visar de stort kunnande. Jag har bevittnat de flesta stora loppen i Nordamerika under mer än 30 år, men det finns ingen bana här hemma som har den show som Vincennes hade kring det stora loppet under föregående söndag. Det är pompa och ståt, precis som om det skulle vara en match i amerikansk fotboll i USA. Allt från andra världskrigets jeepar i kuskparaden, den marscherande kåren av musikanter, uppvisningen som bjöds av ridande militärer och fram till presentationen av hästarna i loppet var proffsigt genomfört. Även den som inte går på trav så ofta kunde förstå att det här inte var någon vanlig dag.

IMPONERANDE TV- OCH LJUDTEKNIK

Ytterligare en sak som jag blev mycket imponerad av var den kvalité som man hade på ljudet och TV-bilderna från loppen. På intern-TV kunde man följa loppet från alla möjliga vinklar och vrår - de traditionella loppbilderna från sidan, från innerplan, närbilder från kurvorna och mängder av repriser efter det att hästarna hade gått i mål. Den enormt stora bildskärmen på innerplan gav åskådarna en mycket bra bild hela dagen, trots att solen försökte ställa till det genom att lysa på skärmen.

BANAN I SIG SJÄLVT ÄR SPECIELL

I nästan hela mitt liv har jag hört de många historierna om hur speciell Vincennes är som tävlingsbana. Det är en enorm äggformad travbana med ett långt upplopp och två vida kurvor, lägg därtill den bortre långsidan som är lutande uppåt och nästan ser oändlig ut. Starten på det 2700 meter långa Prix d'Amerique sker i början på den "sista kurvan" och hästarna ska därmed starta igång i en nästan 45' gradig vinkel. Hästarna tar upp farten genom att påbörja sin fart i en "tarm" som ligger vid sidan om banan. Startspår förekommer inte i detta voltstartsystem. Man har endast nummerbrickorna ur spelsynpunkt då hästarna inte har några bestämda startspår. Kuskarna måste själv se till att de får de spår som de ska ha och därmed kan loppet vara förlorat redan här.

Moni Maker kom undan den här "rodeon" med en bra start och utvändigt slagläge utan bekymmer. Hennes värste motståndare i det här loppet, Remington Crown, klarade sig inte undan så väl. Remington Crown fick inte riktigt plats och han det blev en galopp till följd av detta. Det var uppenbarligen ett mycket klokt drag av Jimmy Takter att anlita en fransk kusk av Jean-Michel Bazires kaliber då han var väl förtrogen med allt det som kan uppstå med detta startsystem. Takter ska därmed gratuleras i många avseenden, allt stämde i Moni Makers preparation.

NEDFÖRSBACKEN

När starten har gått befinner sig hästarna drygt 800 meter från mål och därifrån travar hästarna genom kurvan och fram över upploppet inför de 30.000 åskådarna. När man passerar tribunerna börjar nedförsbacken. Denna nedförsbacke är synlig för blotta ögat och det ser minst sagt imponerande ut. Det var här som Moni Maker började sin attack framåt som slutligen gav henne ledningen drygt 1600 meter före mål.

Efter det att man gått in svängen efter mål går man in på den bortre långsidan som mäter 1100 meter. Långsidan är egentligen inte rak, då den svänger sig runt mycket svagt. Strategiskt sett så är det här som mycket vinns. Moni Maker utmanades två gånger under den sträckan, men ingen av attackerna var riktigt farliga. Bazire lyckades "vila" stoet tills de verkliga attackerna skulle komma. Det är här som Moni Makers klass verkligen visade sig, efter att ha speedat till ledningen kunde hon lugna ned sig och hushålla med krafterna.

SEDAN KOMMER UPPFÖRSBACKEN

Vid slutet på den bortre långsidan börjar den jobbiga uppförsbacken. Denna uppförsbacke kommer när hästarna har sprungit närmare 1600 meter. Den fascinerande nedförsbacken för hästarna nedåt motsvarande drygt 4 meter och uppförsbacken ska utjämna denna nivåskillnad för att de ska komma upp på samma nivå igen. Denna differensekvation gör så att hästarna ska springa på en bana med en nivåskillnad som uppgår till ett trevåningshus, detta kräver mycket av de hästar som ska tävla här.

Vincennes har doserade kurvor och liknar på det viset i mångt och mycket om de nordamerikanska banorna. Underlaget är dock inte detsamma som vi är vana vid. Det är kolstybb och därmed blir banan svart i sitt utseende. Banunderlaget verkar vara mycket snabbt och samtidigt är det skonsamt.

Genom den sista svängen, som delvis går uppför, visade Moni Maker sin storhet då hon kunde öppna upp ett försprång gentemot sina konkurrenter. När man svängde in på upploppet var frågan bara hur stor segermarginalen skulle bli. Bazire jagade på Moni Maker med sin pisk som han håller i den vänstra handen, i Frankrike får man inte släppa handstropparna vid drivning, och fram emot målet började han att lyfta armen i segergest.

LOPPET ÄR SPECIELLT PÅ MÅNGA VIS

Ytterligare en faktor som är av intresse är att de fem först placerade hästarna får dela på publikintäkterna som kommer in den här dagen. Den totala prissumman i loppet uppgår till 4 miljoner francs (5,6 miljoner kr), men i praktiken blir den högre då man delar på intäkterna från den 30.000 personer stora publiken.

MONI MAKER FORTSÄTTER SIN ATTACK PÅ PENGALIGANS TOPP

Moni Maker var den häst som hade vunnit mest pengar i det här årets upplaga av Prix d'Amerique med sina 18 miljoner francs. Den som hade tjänat näst mest pengar var Defi d'Aunou med sina 13,2 miljoner francs. I och med segerpremien på 2 miljoner francs kom hennes prissumma upp i knappa 30 miljoner kronor och detta placerar henne i den absoluta toppen bland de mestvinnande hästarna genom tiderna.

MYCKET AMERIKANSKT ÖVER ÅRETS UPPLAGA

Med Moni Maker som den stora stjärnan i Prix d'Amerique så blev det självfallet mycket amerikanskt. Det var nu inte bara Moni Maker som hade amerikanska rötter, vid sidan om Moni Maker var det två hästar till som var helt "amerikanska". Det var Rite On Line, Supergill-son undan Emerald City som är efter Nevele Pride; General November är efter fallen efter Valley Victory och undan en helsyster till Florida Pro.

Sju av de arton som var anmälda till start spårade tillbaka till Speedy Crown på fädernet och det var endast Balou Boy som hade "rent franskt blod" i sig. Tretton av hästarna hade amerikanskt blod i sig på väldigt nära håll. Lovely Godiva - som slutade tvåa i loppet har Ideal du Gazeau som fader, men hennes moder Keystone Gwen är efter Speedy Crown. Defi d'Aunou - som slutade trea, är efter Armbro Goal. Sju amerikanskfödda hingstar vid sidan om Speedy Crown hade avkommor med i fältet; Royal Prestige (Speedy Crown), Mr Drew (Super Bowl), Workaholic (Speedy Crown), Fly Caster (Bonefish), Speedy Tomali (Speedy Somolli), Lord Of All (Speedy Crown) och Armbro Goal (Speedy Crown).

KOMMER ATT FINNAS I MINNET LÄNGE

Det här var min första resa till Prix d'Amerique och jag blev mycket imponerad av tillställningen som verkligen är en hyllning till den världsliga travsporten. Hippodrome de Vincennes är en förstklassig anläggning och de genomförde detta lopp på ett mycket proffsigt vis. Det faktum att Moni Maker gjorde ännu en enastående prestation mitt inför allas blickar gör det hela än mer bedårande - bra hästar förväntas att vinna på ett dramatiskt vis.

Dom av oss som hade den stora äran att se Moni Maker i Prix d'Amerique den sista söndagen i januari 1999 kommer sent att glömma det vi fick se...