Svårt Att Vinna Triple Crown

Efter det att Muscles Yankee hade besegrat sina konkurrenter med lätthet i förra veckans Transylvania Stakes fanns det dom som sa att det var som att ha pengar på banken vad det gällde att han skulle vinna Kentucky Futurity och därmed Triple Crown. Sanningen att säga så verkar det som att skulle till ett mindre jordskred för att han inte ska vinna, men vi ska ha i åtanke att det har visat sig mycket svårt att vinna Triple Crown.

Sedan man började med Triple Crown 1955 så är det endast sex stycken som klarat av bedriften och tolv stycken som har vunnit två av löpningarna. Av dessa tolv var det sju stycken som hade chansen inför den sista uppgörelsen.

Vi kommer först att göra en återblick vad det gäller de som vann två löpningar, men ändå inte hade chansen att fullfölja Triple Crown. 1958 segrade Emily's Pride i Hambletonian och Kentucky Futurity, men han startade inte i den första uppgörelsen, Yonkers Trot. 1959 upprepades samma procedur genom Diller Hanover. 1961 segrade Duke Rodney i Yonkers Trot och Kentucky Futurity, men han förlorade i Hambletonian till Harlan Dean. 1970 segrade Timothy T i Hambletonian och Kentucky Futurity, medan man körde Yonkers Trot utan hans deltagande. 1977 var Green Speeds år och han gick segrande ur Yonkers Trot och Hambletonian, till det avslutande Kentucky Futurity var han dock inte anmäld. 1993 segrade Bullville Victory i Yonkers Trot, förlorade Hambletonian till Victory Dream för att sedan ta revansch på denne i en minnesvärd duell över tre heats i Kentucky Futurity.

KLUBBEN FÖR NÄRA, MEN ÄNDÅ INTE

De resterande medlemmarna av denna förnäma klubb är verkligt stjärnspäckade hästar. Sedan Super Bowls seger i Triple Crown 1972 har Continentalvictory, Mack Lobell, American Winner, Steve Lobell och Speedy Somolli varit med ända in till slutet vad det gällde deras chanser att hemföra den prestigefyllda titeln. Det är min uppgift denna vecka att se om det finns några samband mellan dessa stora travares förluster.

Efter Super Bowls seger var Steve Lobell den förste med chans till att vinna Triple Crown anno 1976. Steve Lobells seger i Hambletonian kostade mycket krafter, han var tvungen att härda ut fyra heats samma dag för att segern skulle kunna bärgas. Steve Lobell, Armbro Regina och Zoot Suit hade alla vunnit ett varsitt heat till att börja med. Både Zoot Suit och stoet Armbro Regina satte världsrekord vid sina respektive segrar. I det avgörande heatet kunde Steve Lobell hålla undan med den minsta av marginaler före de andra två och segern kunde tillskrivas honom. Steve Lobell kollapsade dock efter loppet och han var nära att dö. Många trodde att han aldrig skulle kunna tävla igen, men det var en riktig hårding och han kom tillbaka för sin tränare Billy Haughton för att delta i Kentucky Futurity. Hur som helst så blev Futurity vunnet av Haughton, men av hans son Peter som körde Quick Pay till seger. Det var en dramatisk uppgörelse i tre heats och i alla tre slutade Steve Lobell tvåa. Alla heaten hade förlorats med hjälp av målkameran och den största marginalen var en kort hals, hårda papper.

Speedy Somolli var den näste att jaga segern i Triple Crown och det såg säkert ut efter det att han hade segrat på löpningsrekord i Yonkers Trot och vunnit på nytt löpningsrekord i Hambletonian då han blev den förste travaren att gå under 1.11,5. Hur det nu än var så drabbades Speedy Somolli av sundhetsproblem och han var aldrig att räkna med när han startade i det avgörande Kentucky Futurity. Segrade gjorde Doublemint tillsammans med Peter Haughton efter att ha vunnit loppet i raka heats. Det var för andra gången på tre år som den unge och talangfulle Peter Haughton hade vunnit loppet. Speedy Somolli var riktigt ur gängorna denna dag och han slutade fyra respektive sjua i de två loppen.

Det gick nästan ett decennium innan Mack Lobell kom till Kentucky med chansen till att segra i Triple Crown. Mack Lobell var mycket övertygande då han segrade i Yonkers Trot på nya löpningsrekordet 1.12,7, han sänkte löpningsrekordet med en dryg sekund när han besegrade Sir Taurus och Go Get Lost. I Hambletonian segrade han trots att han hade problem med sina fötter på den hårda och stumma banan som Meadowlands bjöd på. Även här satte han nytt löpningsrekord då han segrade på 1.10,6. Efter Hambletonian startade han på Springfield och då satte han nytt världsrekord alla kategorier när han segrade i Review Futurity på 1.09,7 för sin kusk John Campbell.

Efter detta bar det iväg till DuQuoin och där förlorade han World Trotting Derby till Napoletano och Bill O'Donnell som segrade på 1.10,5, en tangering av världsrekordet. I detta lopp hade Mack Lobell fortfarande problem med sina hovar och han galopperade mot slutet i bägge heaten. Mack Lobells förlust var av de flesta ansedd som ett olycksfall i arbetet, men jag kunde vid den tidpunkten ana att Napoletano skulle kunna bli en hård nöt att knäcka i Kentucky Futurity.

Mack Lobell valde att stå över Transylvania Stakes, som körs veckan före Kentucky Futurity. Napoletano ställde dock upp i detta lopp och han imponerade då han svepte hem segern på nya löpningsrekordet 1.11,2. Det var därmed upplagt för ett av de mest minnesvärda travlopp som någonsin körts.

Napoletano och Mack Lobell lottades till ett varsitt försök av 1987 års Kentucky Futurity. Mack Lobell vann sitt försök på 1.11,5 medan Napoletano segrade på lite mer moderata 1.12,3, efter en rykande avslutning med 1.10 den sista halvan av loppet. Scenen var därmed byggd för något spektakulärt. Fältet inkluderade Mack Lobell, som startade från innerspår, Napoletano, Waikiki Beach, Nevele Olympian, Whata Speed, Sir Taurus, Crown's Best och Cotton Hanover. Många minns detta lopp som en tvåhästarsuppgörelse, men det var faktiskt åtta stycken med i loppet.

Mack Lobell tog hand om kommandot från start i kraft av sitt innerspår och han öppnade upp loppet mycket långsamt. John Campbell var mycket segerviss då han trodde att det inte fanns någon annan häst i hela världen som kunde ta ned Mack Lobell i en speeduppgörelse. I början på upploppet gavs Mack Lobell fria tömmar och han stack iväg som en raket. Den i vinnarhålet liggande Napoletano blev dock inte frånsprungen och han bidade sin tid ännu några metrar till innan Bill O'Donnell plockade ut honom ett spår. I ett nafs var han uppe utvändigt om ledaren och de två hingstarna kom till mållinjen jämsides, aldrig förr hade man sett en sådan speeduppgörelse två hästar emellan. Napoletano gick segrande ur striden med ett huvud tillgodo på tiden 1.13,1. Den sista quartern gick efter 1.05 och de sista 200 metrarna i dryga minutenfart.

Bägge hästarna svarade för en heroisk insats, men Mack Lobell hade förlorat sin chans till att kunna titulera sig Triple Crown-vinnare och detta nederlag grämer John Campbell och Chuck Sylvester än idag, detta är något som man hoppas på att få revansch över den fredag.

I det här decenniet är det två hästar till som har fallit i den sista sekundens uppgörelse vad det gäller chansen att fullborda Triple Crown på The Red Mile. 1993 hade American Winner chansen, men han fick stå tillbaka för sin evige antagonist Pine Chip denna dag. Ironiskt nog så tränades Pine Chip av Chuck Sylvester och kördes av John Campbell. Pine Chip och American Winner utkämpade många härliga dueller sinsemellan som treåringar, men den dagen Kentucky Futurity kördes var Pine Chip den bäste och han tog hem bägge heaten.

1996 missade Continentalvictory chansen till att kunna fullborda trippeln redan innan start. Hon anmäldes till det historiska loppet, men var i så dåligt skick att man var tvungen att stryka henne.

Det fantastiska svarta stoet hade sedan tidigare vunnit Yonkers Trot och Hambletonian på ett sådant vis att alla var lyriska över hennes insatser och det fanns nästan inte nog med superlativer. Hennes seger i Hambletonian, vann heaten på 1.09,7 respektive 1.10,1, var i alla fall den mest imponerande insatsen vad det gäller travets effektivitet. Hennes treheatsuppgörelse i World Trotting Derby var dock tortyrisk och denna seger kostade hennes hälsa på ett gravt vis. "Det fantastiska stoet med den flygande svansen" segrade för Mike Lachance på DuQuoin i detta lopp, men man kunde inte riskera hennes hälsa ytterligare genom att starta i Kentucky Futurity.

Den gemensamma nämnare som alla dessa knappa förlorare av Triple Crown har är att de alla kom till Kentucky Futurity i slaget skick. Steve Lobell blev aldrig samma häst igen efter det hårda Hambletonian med fyra heats och hans exempel gjorde så att man reviderade Hambletonians proposition. Speedy Somollis aggressiva natur hade kommit ikapp honom till 1978 års upplaga av Futurity. Mack Lobells dåliga fötter hade blivit åsamkade skada igen efter världsrekordet på Springfield och hans förlust mot Napoletano i World Trotting Derby. American Winner var skadedrabbad omkring Kentucky Futurity och trots att han svarade för en bra insats kunde han inte rå på Pine Chip.

MUSCLES YANKEE SER OSLAGBAR UT, MEN...

Muscles Yankee ser ut att kunna ställa upp i detta lopp utan skadeproblem. I förra veckans lopp verkade han så sund och gåvillig som en häst ska vara inför sin största uppgift. Det är utan tvekan ett resultat av Chuck Sylvesters förståndiga matchning mellan de stora loppen. Hästen behövde inte utstå några världsrekordförsök på Springfield, inte flera heats i DuQuoin - han har helt enkelt bara preparerats för att segra i Triple Crown. Sylvesters erfarenhet från Mack Lobell och andra hästar sedan dess har gett honom den insikt som behövs för att långsiktigt kunna satsa på ett givet mål. Han har fått utstå mycket hård kritik från pressen efter att inte ha startat i World Trotting Derby, men Sylvester hade sitt mål klart. En faktor som dock kan tala emot att favoriten vinner är att det bara under de senaste tio åren har varit en del stora överraskningar som vunnit loppet. Outsiderhästarna Sugarcane Hanover, Huggie Hanover, Star Mystic och CR Track Master har alla funnit vägen fram till Victory Lane på The Red Mile.

Det är nu bara historiens vingslag som väntar på att få förkunna resultatet av Chuck Sylvesters varsamma behandling av Muscles Yankee. Jag kan knappt vänta!!!