HAMBLETONIAN - En historisk genomgång

De kommande två veckorna är det mitt uppdrag att gå igenom historien omkring Hambletonian, vårt största och mest kända lopp. En återblick på Hambletonian-resultat är som attt vandra genom ett museum, loppen ger ekon som spöken från det förgångna och den långa listan av vinnare är jämförbar med "Vem är Vem i Världens Travsport".

Den första upplagan av loppet kördes 1926 och den allra första vinnaren var den toppstammade Guy McKinney, en son till Guy Axworthy. De tre första Hambo-vinnarna var alla härstammade efter Guy Axworthy, 1927 vann Iosola's Worthy (som var det första stoet att vinna loppet) och 1928 segrade Spencer. Spencer var en sonson till Guy Axworthy, Lee Tide var fader, och de första två var direkta avkommor.

1929 segrade Walter Dear i det stora loppet, han var son till Laurel Hall vars fader var den kände Peter The Great. Denna seger var viktig för den hingstlinjen, efter detta kom Peter The Great att dominera stort bland segrarna i Hambletonian. Under de nästkommande 68 åren är det 59 vinnare som härstammar tillbaka till denne avelsgigant.

Tretton ättlingar ur Axworthy-linjen har vunnit loppet, men det är 25 år sedan det senast hände att en sådan häst vann. Det var Flirth som senast försvarade färgerna och hans seger blev något av en historia då han blev den andre valacken genom historien att vinna Hambletonian, Greyhound var den andre. Ser man till det faktum att Axworthy-linjen hade fem vinnare under de första tio åren, kulminerade med Greyhounds vinst 1935, så borde denna hingstlinje ha klarat sig bättre genom årens lopp. Sanningen att säga så fortsätter linjen att leva än idag, den är inte alls utdöd som många förespråkade att den skulle bli. Med stor sannolikhet kommer två hingstar som härstammar från Axworthy att starta i detta års Hambletonian, det är Sierra Kosmos-sönerna Kick Tail och Silver Pine, det är inte omöjligt att någon av dem tar hem segern. Bägge dessa är som sagt var efter Nearly Perfect-sonen Sierra Kosmos, Nearly Perfect i sin tur är en son till Songcan, som är son till Florican, den enda länken tillbaka till det historiska Axworthy-blodet. Florican är efter Spud Hanover, som är fallen efter Guy McKinney, den förste vinnaren av Hambletonian.

Dominansen av Peter The Greats blod i Hambletonian reflekterar tillbaka till den närvaro den hästen har i dagens moderna travare. Peter The Great har delats upp i två grenar. En av dem går tillbaka till hans son Peter Volo, som inkluderar framavlingen av Star's Pride och Super Bowl. Den här grenen fortsatte genom Volomite till Worthy Boy och fram till Star's Pride. En annan gren av Peter Volos avkommor är den som har producerat Mack Lobell, en av de största genom tiderna. Den här linjenhärstammar även den från Volomite, men till Victory Song - Noble Victory - Noble Gesture - Mystic Park, den sistnämnde är fader till Mack Lobell.

Den andra grenen av Peter The Great går vidare genom hans son Peter Scott, som i sin tur är fader till Scotland. Det var två förgreningar av Scotland som såg ut att kunna vara slagkraftiga, men det var bara en som överlevde. Scotland var fader till Hambletonian-vinnarna Rosalind, Spencer Scott, The Ambassador, Hoot Mon och The Intruder. Av dessa grundade Spencer Scott Rodney-familjen som leder fram till Speedster - Speedy Scot - Speedy Crown - Speedy Somolli - Baltic Speed - Valley Victory. Hoot Mon var en bra fader som la fyra Hambo-vinnare. Dessa fyra var Helicopter - som är en av de mest betydelsefulla stona genom historien, Scott Frost - som var den förste Triple Crown-vinnaren, Blaze Hanover och AC's Viking. Hur som helst så dog Hoot Mons hingstlinje ut samtidigt som att hans döttrar misslyckades med den hingst som skulle komma att dominera så stort under sin levnadstid. Denna hingst var Star's Pride, och i dagens stamtavlor är det svårt att inte finna hans namn på någon sida.

Star's Pride tävlade i 1950-års Hambletonian och där slutade han tvåa efter den av Delvin Miller körde Lusty Song. Star's Pride revanscherade sig förlusten i avelsboxen och han producerade åtta vinnare av Hambletonian i perioden 1958 till 1972. Bland hans vinnare återfinns Emily's Pride - mamma till Noble Victory, Diller Hanover, de fyra Triple Crown-vinnarna Ayres, Nevele Pride, Lindy's Pride och Super Bowl, de andra två är Egyptian Candor och Kerry Way.

Ur den här gedigna samlingen var det bara två Star's Pride-söner, Super Bowl och Nevele Pride, som fortsatte produktionen av Hambletonian-vinnare. Nevele Pride var fader till 1975-års vinnare Bonefish.

Super Bowl, som är den senaste Triple Crown-vinnaren, har jagat sin faders rekord i vad det gäller att avla fram Hambletonian-vinnare. Super Bowl har gett upphov till sex segrare, Legend Hanover, Speed Bowl, Probe, Giant Victory, American Winner och Tagliabue. Super Bowls närvaro i nutiden är nästan lika stor som hans faders. Tänk på att Super Bowl har lämnat fem Hambo-vinnare under det senaste decenniet. Under de fem andra åren var det stor sannolikhet för att han och hans fader var inblandad hos vinnaren ändå. 1988 vann Armbro Goal, en son till Speedy Crown och ett Star's Pride-sto. Både 1990 och 1992 var vinnarna, Harmonius och Alf Palema, efter Super Bowl-döttrar. Fjolårets vinnare, Malabar Man, är efter Supergill som i sin tur är efter Super Bowl.

Peter Scott-förgreningen har även den haft sina framgångar i detta prestigefyllda lopp. Den snabbaste vinnaren i den 72-åriga historien av loppet är den fantastiska Continentalvictory 3,1.09,7, som är sprungen ur Peter Scotts hingstlinje. Hon är efter Valley Victory, som på sina tre första kullar har producerat två Hambletonian-vinnare.

Hos denna hingst finns det en mycket intressant sida. Valley Victory är född 1986 och från honom är det tio generationer tillbaka till Peter The Great. Som en motsats ser man att det är endast fem generationer mellan Super Bowl och Peter The Great. Mycket av den här generationsskillnaden beror på att Star's Pride producerade Super Bowl när han var långt över 20 år, medans Valley Victorys linje har haft en snabbare utveckling. Till exempel så är Speedy Crown och Super Bowl jämförbara, den förstnämnde är född 1968 och den andre 1969. Ändå så är Speedy Crown farfarsfar till Valley Victory. Det skiljer bara sju år mellan Speedy Crown och Speedy Somolli, sex mellan Speedy Somolli och Baltic Speed och därifrån bara fem år ner till Valley Victory.

En intressant sak är att det är endast tio hingstar som har lagt mer än en vinnare av Hambletonian. Star's Pride (8), Super Bowl (6), Scotland (5), Hoot Mon och Volomite (4), Speedy Crown, Guy Axworthy och Peter Volo har tre vardera, Valley Victory och Speedy Somolli har två stycken. Dessa tio hingstar står för mer än hälften av vinnarna i Hambletonian.

Nuclear Kosmos (1986) och Alf Palema (1992), är intressanta eftersom de representerar fyra generationer av Hambletonian-vinnare. Det går tillbaka genom Speedy Somolli - Speedy Crown - Speedy Scot. Ingen annan hingstlinje har samma beständighet i Hambletonian.

Lite mer kuriosa, det är endast åtta av Hambo-vinnarna som har blivit framröstade till att bli årets häst, men dessa har å andra sidan varit riktiga stjärnor. De två senaste vinnarna Malabar Man och Continentalvictory återfinns här liksom Mack Lobell, Green Speed, Nevele Pride, Speedy Scot, Emily's Pride och Scott Frost. Det bör tilläggas att man började denna framröstning 1955, annars så skulle denna lista inkludera flera vinnare, såsom Volo Song, Hoot Mon, Titan Hanover, Rosalind, Greyhound, Hanover's Bertha och Guy McKinney.

Vilka andra stjärnor var det då som startade i Hambletonian, utan att få vinna? Det är en ganska så imponerande samling av individer, däribland Guy Abbey, Scotland, Volomite, Worthy Boy, Victory Song, Rodney, Star's Pride, Tie Silk, Safe Mission, Elma, Big John, Speedy Count, Speedy Rodney, Dartmouth, Armbro Flight, Savoir, Delmonica Hanover, Zoot Suit, Florida Pro, Brisco Hanover, Final Score, Joie De Vie, Winky's Gill, Royal Prestige, Napoletano, Supergill, Firm Tribute, Peace Corps, King Conch, Pine Chip, Lindy Lane, Running Sea och Take Chances. Alla ni som trodde att en förlust i Hambletonian var slutet på karriären, kan se vilken klass det är även på de som deltagit!

Jag kommer att avsluta den här veckans analys med att berätta om mina känslor för loppet. Jag har haft förmånen att se Hambletonian i en obruten följd sedan 1963, och loppet är som en del av mig. Som konsult och rådgivare inom avel ser jag hundratals lopp varje år, däribland alla de klassiska loppen. Jag växte upp med sporten i Illinois och började uppskatta dess historia och tradition. Sedan arbetade jag på DuQuoin med att göra reklam för Hambletonian. Jag kan berätta för er att när startfältet samlas och startbilen börjar att rulla till ett heat av Hambletonian, så fylls hela min kropp med spänning och känslor börjar svalla i hela kroppen. Det här fenomenet infinner sig inte till något annat lopp. Det började när jag som pojke besökte DuQuoin de där heta och långa sommareftermiddagarna. Det är en efterlevnad till den fantastiska bakgrund och den rika tradition som omgärdar det här stora loppet som gör att man känner den här nervositeten.

I NÄSTA VECKA KOMMER VI ATT TA EN TITT PÅ DE FEMININA TRADITIONERNA I HAMBLETONIAN